Under min auskultation besökte jag en skola med ca 300 elever där jag fick nöjet att observera i en årskurs 2 med 19 elever och en lärare. En mycket härlig klass som välkomnade mig väldigt bra med nyfikna frågor och härliga kommentarer.
Min första reflektion när jag klev in i klassrummet var hur mysigt och inbjudande det kändes genom att väggarna var dekorerade av arbeten eleverna gjort men även av hjälpmedel som alfabet, räknesätt, kroppen etc. I klassrummet var eleverna placerade i grupper om 3-4 i varje, men det var även fem elever som var placerade längst fram framför lärarens kateder med en skärm mellan varje bänk. Läraren berättade att de elever som sitter längst fram är de som behöver extra stöttning i undervisningen och har svårt med sin koncentration när det händer saker runt omkring, därav sitter de nära läraren och har därför en trygghet nära till hands.
Placeringen av alla eleverna kändes väldigt genomtänkt och att de var placerade så att det gynnar deras lärande och koncentration, men även att det var lätt för läraren att se när de var i behov av hjälp under lektionerna.
Under en mattelektion skulle eleverna börja ett nytt kapitel med ett nytt räknesätt de aldrig räknat förut, division. Lektionen inleddes med en genomgång av sidorna eleverna skulle arbeta med, läraren tog hjälp av en film som utgår från deras mattebok. Efter första talet pausade läraren och sa:
- Vi ska inte tänka matte, utan vi ska vara matte.
Sedan bad läraren åtta elever att ställa sig mitt i klassrummet, eleverna fick uppgiften att dela upp sig i två lika stora grupper och sedan skulle de svara på: Hur många är ni i varje grupp? Läraren fortsatte genomgången på detta sättet och pausade efter varje tal och gav eleverna olika uppgifter att göra tillsammans för att på så sätt komma fram till svaret. Just denna genomgång väckte mitt intresse, när läraren sa till eleverna att vi ska inte tänka matte, utan vi ska vara matte, kopplade jag direkt till John Dewey och ”Learning by doing”. Eleverna fick här själva vara matten och på praktiska sätt lösa de matematiska problemen som filmen gav, genom denna genomgång fick de vara delaktiga i lektionen och ”leka” fram svaret på uppgifterna, vilket de verkade uppskatta och lära sig av.
Under alla tre auskultationsdagar kunde man se att läraren har en väldigt god relation till sina elever, läraren hade respekt för sina elever och deras olikheter, anpassade undervisningen efter deras kunskaps- och mognadsnivå (kognitivism) och såg hela tiden till att lyfta eleverna när de hade gjort något bra. Ett exempel som många av eleverna uppskattade var när läraren hade rättat deras arbeten, eleverna fick då välja ett klistermärke av en smiley att sätta på sitt rättade arbete och på så sätt fick de ett kvitto för att de gjort ett bra jobb. Genom detta sätt läraren använde sig av kan man se en koppling till behaviorismen, där läraren ger beröm (stimuli) till eleverna när de gör något bra, i hopp om att stärka deras självkänsla och att de ska fortsätta göra sitt bästa i sina skolarbeten (respons).
Vad anser ni om att använda lek i sin undervisning?
Vilket bra inlägg du har skrivit Alexandra!
SvaraRaderaJag tror att det är jätte viktigt att använda sig utav kreativa metoder i undervisningen, det är ett sätt att väcka intresse och nyfikenhet hos sina elever.
Läraren använde ett intressant sätt att undervisa matte på. Varierande metoder och jag kan tänka mig att eleverna hade roligt samtidigt!
Tack Alexandra!
RaderaJag håller med dig, just i denna gruppen behövde de varierande metoder då det var flera i klassen med svårigheter. Tack vare lärarens sätt att lära ut som i detta fallet, division, så kunde de jobba på superbra hela lektionen sen och alla verkade förstå hur division funkar.
Åh vilken rolig grej av läraren med matten. Matten är ju inte det roligaste ämnet för många elever idag men med denna metod kan jag tänka mig att intresset ökar och inte minst förståelsen, heja pragmatismen ! :D
SvaraRaderaTack för din kommentar!
RaderaJa men såg på eleverna att de gillade konceptet där de fick vara delaktiga och även lära sig hur division ser ut i "verkligheten" och inte bara i boken :)
Toppen inlägg! :) Jag tror att det är viktigt med en inbjudande och varm känsla i klassrummet, jag tänker att det är viktigt för att skapa trygghet för eleverna.
SvaraRaderaVilken fantastisk lärare som lyckas att involvera eleverna så bra i lektionen, tror verkligen att det tänket kan hjälpa många elever i sin inlärning.
Tack Emma! Jag håller helt med dig i det du skriver, klassrummet ska det förmedla den känslan och att eleverna känner sig lite ”hemma” :)
RaderaJa lek i undervisningen kan vara väldigt användbart. Det kan ju helt klart engagera eleverna på ett annat sätt och få dem att tycka att lärandet är kul. Just här med matten fungerar det också bra som ett medel för att eleverna ska kunna visualisera problemet, något som kan vara svårt för många i den åldern.
SvaraRaderaJag gillar även att bänkplaceringen är så eftertänkt. Det är ju bra att de längst fram får den extra hjälp de behöver, men jag skulle oroa mig för att de skulle bli utpekade av klassen. Men, det är ju såklart något som kan hanteras av läraren isåfall.
Tack för din kommentar!
RaderaJag frågade faktiskt läraren angående placeringen och att de elever kanske kände sig utpekade, men enligt läraren var det fler elever som gärna hade bytt plats med dem. Och de eleverna kände sig mer trygga med att sitta där och att läraren fanns nära hela tiden. :)