Morgan Alling berättar i sin bok Kriget är slut att han haft en väldigt tuff uppväxt med en alkoholiserad mamma, fattigdom och misshandel. Enligt barnkonventionen artikel 5 står det att “barnets förälder eller annan vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling och ska hjälpa barnet att få det som barnet har rätt till”. I detta fall skedde inte detta, då Morgan och hans lillebror blev omhändertagna av myndigheterna och utplacerade på både barnhem och hos fosterfamiljer där de blev illa behandlade. I artikel 25 i barnkonventionen kan man läsa att staten regelbundet ska se till att barnet som har blivit omhändertaget av myndigheterna behandlas väl.
Varken lärare eller skolpersonal gör någonting åt det hela. Lärarna hade behövt vara lite mer uppmärksamma i just denna relation och kanske gett honom särskilt stöd då han var i behov av hjälp. Och utifrån boken kan man tolka det att han hade det svårt i skolan och även behövde prata med någon som lyssnade, så han kunde få känna sig sedd och hörd. Läraren löste istället “problemet” genom att utvisa Morgan från klassrummet om han var för stökig.
Enligt Salamancadeklarationen ska varje elev med eventuella svårigheter eller inbördes skillnader undervisas tillsammans, man ska tillgodose varje elevs behov samt inlärningsmöjligheter och därmed ge eleverna det stöd som krävs.
I deklarationen står det även att systemet för undervisning för barn med behov av särskilt stöd varierar från olika länder. I filmen “Indisk skolvardag - En resa till Varanasi” kunde man se att barnen hade olika standard på skolorna beroende på vilket område skolan låg i. Personalen i skolorna med mer välarbetade system har kunskapen att se om vilka barn som behöver särskilt stöd. Men i de fattiga skolorna är det svårt att både se behovet av särskilt och ha lärare med speciell utbildning, eftersom det inte finns pengar.
Utifrån er text så kan man dra en slutsats att trots konventioner och deklarationer verkar det finnas brister i länders system, både i skolvärlden och i samhället. Oavsett land verkar två gemensamma nämnare vara ekonomi och kompetens, som leder till att barn inte får den hjälp de behöver och har rätt till. Trots att Alling växte upp för flera decennier sedan verkar ämnet minst lika aktuellt idag. Frågan är hur man som lärare skulle kunnat hjälpa en elev som Alling då socialen var en del av problemet genom att de placerade ut barnen i hemmiljöer som skadade snarare än hjälpte dem. Skolans resurser i sådana här fall verkar vara otillräckliga, även om de skulle kunnat hjälpa till så tror jag att detta är utanför skolans kontroll. Vilka åtgärder tror ni skolan skulle behöva göra för att förbättra situationen i framtiden?
SvaraRaderaTack för din kommentar! Självklart är det svårt för skolan att ingripa utanför skolan, men vi anser att de i skolan hade kunnat vara lite mer observanta och kanske frågat Morgan om hur hans hemmiljö ser ut, för att kanske se om det är det som påverkar hans beteende i skolan. Sen förstår vi även att man som ensam lärare inte kan observera eller höra allt som händer, men har man en bra relation till sina elever så får man så mycket mer "på köpet". Eleverna kan då känna sig trygga med att gå till läraren om det är något som tynger dem etc. Men självklart kan även fler resurser i klasserna vara en lösning, men då är det ju även en fråga om ekonomin som du nämnde.
RaderaNi har helt klart fått med det viktigaste. Bra skrivet och en intressant läsning och jag delar samma uppfattning som er.
SvaraRaderaTack för din kommentar!
RaderaPrecis som ni så tycker även jag att Morgans lärare gjorde fel som "löste problemet" genom att utvisa honom från klassrummet. Barn som beter sig på ett sådant sätt som han kanske ibland gör de för att just visa att de inte mår så bra, men inte vet hur de ska uttrycka det. Särskilt när de har det svårt hemma och aldrig har fått lära sig hur man uttrycker sig på andra sätt. Som lärare tror jag att man måste bygga upp en bra relation med sina elever och få dem att känna tillit. Jag tror tyvärr att vissa lärare är rädda för att lägga sig i för mycket, att de "bara" är barnets lärare och att det inte är deras ansvar även om de har anmälningsplikt.
SvaraRaderaLärare i Sverige har ändå bättre förutsättningar att hjälpa barn med särskilda behov än i många andra länder som filmen om Indiens skolor visar.
Tack för din kommentar. Intressant att höra hur du tänker och jag håller med dig. Det är viktigt att bygga upp en bra relation med sina elever.
RaderaMycket intressant inlägg! Som ni skriver löste läraren problemet genom att slänga ut Morgan från klassrummet. Genom att kasta ut Morgan får läraren ett "problem" mindre i klassrummet, men det är endast från lärarens perspektiv. Det hjälpte inte Morgan. Även jag tror på en relation mellan lärare och elev, där eleven kan få känna trygghet. Alla barn kommer inte berätta allt, men det kan hjälpa någon.
SvaraRaderaTack för din kommentar. Håller helt med om att en bra relation mellan lärare och elev definitivt är viktig för elevens lärande men i detta fall hanterades tyvärr inte det på bästa sätt.
RaderaBra inlägg, jag håller med om det ni skriver. Läraren gör helt fel när han kastar ut honom från klassrummet, detta minskar elevens trygghet och tillit mot läraren. Att skapa en relation mellan lärare och elev är viktigt!
SvaraRaderaTack Madeleine! En bra relation är absolut en viktig faktor i denna situation.
RaderaTänkvärt inlägg! Vart ligger problemen egentligen? Handlar det om resurser? Eller om okunskap hos lärare? Om man ser till situationen där Morgan blir utkastad ur klassrummet när han beter sig illa, det är ju inte rätt eller bra men är det verkligen schysst mot resten av klassen att låta honom vara kvar i klassrummet då? Jag tycker nog att det största problemet är resursfrågan, ska man verkligen vara ensam lärare med cirka 27 elever? Jag tror att också genom utbildning kan ge läraren mer verktyg för att förhålla sig till barn i tuffare livssituationer.
SvaraRaderaHärligt inlägg för att väcka tankarna!
Vilka intressanta frågeställningar! Håller med dig om att det största problemet är resurserna i skolan idag, det räcker inte riktigt till.
RaderaTack för din kommentar!
Tänkvärt inlägg! Jag håller med er om att lärarna borde ha varit mer uppmärksamma på Morgan. Det är tragiskt att dom valde att slänga ut han från klassrummet istället.
SvaraRaderaTack för din kommentar! Ja det var inte det bästa sättet att lösa situationen på.
RaderaNi har gjort ett bra inlägg och en fin sammanställning. Ni knyter fint ihop Barnkonventionen, Salmancadeklarationen och Allings bok samt att ni drar en bra parallell till Indiens skolvardag. Dock undrar jag om ni tror att det kan finnas något i skolans ramverk som behöver förändras. Vi som lärare har mål, krav och förväntningar att uppfylla. Vad säger skollag och läroplan i fråga om stökiga elever när läraren står där själv? Gör läraren egentligen fel bortsett från ideologiskt? (Även om den ekonomiska och resursmässiga delen är relevant också.) Skulle det även kunna vara en juridisk fråga att elever blev utskickade, och efter mina erfarenheter, fortfarande blir det trotts resurs...
SvaraRaderaTack för din kommentar!
RaderaSjälvklart finns det saker som läraren kan göra annorlunda i fallet med Alling. Exempelvis kan läraren prata med rektorn och se hur de ska gå tillväga med det. Att kasta ut en elev kan kanske leda till att hen tycker det är roligt för att hen "slipper" lektionen.
Väldigt bra skrivet.
SvaraRaderaHur skulle ni göra om ni hade en elev med särskilda behov kanske tex har svårt att koncentrera sig.
Tack Alexander. Eftersom alla elever är olika så kan det vara svårt att säga hur man som lärare ska göra, ett samtal med föräldrarna och eleven där man kan diskutera tillsammans och komma på en bra lösning som hjälper eleven. Sen är det ju även viktigt att kolla varför det är svårt för eleven att koncentrera sig, handlar det om hur placeringen? Kompisarna bredvid som stör? Många olika faktorer spelar in här och som lärare får man försöka rodda ut det hela tillsammans med vårdnadshavare samt elev, men även med arbetslaget för att komma på en lösning som gynnar elevens koncentration.
RaderaMycket intressant inlägg, håller med er om att läraren verkligen gör fel som kastar ut Morgan från klassrummet. Som ni skriver lyfter Salmancadeklarationen tydligt att alla med eventuella svårigheter ska få det stöd som behövs och Morgan får inte direkt något stöd när han kastas ut i korridoren. Trygghet och tillit är verkligen viktigt för en bra relation mellan läraren och eleven.
SvaraRaderaTack Agnes! Och kul att du anser att vårt inlägg är intressant. Trygghet och tillit är absolut viktigt i relationen.
RaderaIntressant inlägg! Myndigheterna borde ha bättre koll på barn som de sätter ut i fosterfamiljer. För inte är det meningen att barn som redan har det svårt ska få det ännu svårare. Hur tror ni det är i dagens läge? Tror ni myndigheterna har bra koll på de barn som de sätter ut i fosterfamiljer?
SvaraRaderaTack för din kommentar! Vi tror att det är bättre idag än vad det var då, men inte att det är 100% bra idag, tyvärr.
RaderaBra och tänkvärt inlägg. Bara för man har olika deklarationer som man ska utgå från ser man klart och tydligt att det inte fungerade i Morgans fall och att skolans uppdrag är svårt och komplext. Hur tycker ni man ska göra som lärare när man ser ett barn som kräver uppmärksamhet och vet att eleven inte har det bra hemma?
SvaraRaderaHej Anna!
RaderaSom lärare är det viktigt att visa för eleven att det går att få hjälp om man vill och sen även att läraren visar att hen finns där för eleven med problem hemma eller något annat problem. Sen även att man hjälper eleven att "komma igång".